Maskering och autism

Maskering syftar på de strategier som autistiska personer använder för att dölja eller undertrycka sina naturliga autistiska beteenden i syfte att framstå som “neurotypiska”. I praktiken kan maskering innebära att tvinga sig till ögonkontakt, efterlikna andras ansiktsuttryck eller tonfall, dölja stimming (t.ex. handflaxning eller gungande), eller att tänka ut exakt vad man ska säga i förväg. Det kan också innebära att anpassa sina intressen, reaktioner och sociala uttryck för att undvika att sticka ut. För många blir det en överlevnadsstrategi: ett ständigt arbete med att anpassa sig för att bli accepterad, undvika negativa reaktioner eller uppfylla sociala krav.

Varför maskerar autistiska personer?

Personer med autism maskerar av många djupt rotade skäl. Ofta börjar det i barndomen när personen får uttryckliga eller underförstådda signaler om att deras naturliga beteenden är “fel”. Några av de vanligaste motiven är:

• Social acceptans och trygghet: Att smälta in kan minska risken för mobbning, missförstånd eller social exkludering.
• Att möta krav och förväntningar: Maskering används ofta för att hantera skol- eller arbetsmiljöer där avvikande beteenden kan leda till negativa konsekvenser.
• Kommunikativa svårigheter: På grund av skillnader i kommunikationsstilar (bl.a. den så kallade ”double empathy problem”) kan maskering kännas nödvändigt för att undvika konflikter eller förvirring.
• Vana: Maskering kan bli en automatiserad del av ens beteenderepertoar, något man gör utan att tänka på det.

Även om maskering ibland kan vara kortsiktigt fördelaktigt - som att lättare hantera sociala situationer - är kostnaderna ofta höga. Det är ofta en kognitivt väldigt krävande process som på sikt kan leda till psykisk ohälsa.

Hur vanligt är maskering?

Maskering är mycket vanligt bland autistiska personer, även om omfattningen varierar. Många uppger att de maskerat större delen av sitt liv.

Ett viktigt kliniskt dilemma är att maskering kan dölja autistiska drag under en autism-utredning. Personer som maskerar väl riskerar att gå miste om en autismdiagnos och kan i stället få andra, sekundära diagnoser som ångest eller depression när de egentligen hade gynnats mest av en autismdiagnos. Därför betonas allt oftare att psykologer inte enbart ska bedöma observerat beteende, utan även lyssna noggrant på individens subjektiva upplevelser.

Konsekvenser av maskering

Även om maskering kan vara funktionellt i stunden, är det ofta förenat med betydande belastning. Vanliga konsekvenser är:

Utmattning och autistisk burnout

Den konstanta självövervakningen leder ofta till en djup mental trötthet. Många beskriver att stora delar av deras energi går åt till att upprätthålla masken. Detta kan leda till autistisk burnout - ett långvarigt tillstånd av utmattning, minskad funktion och ökad känslighet.

Emotionell stress

Långvarig maskering är starkt kopplad till ångest, depression och ibland suicidalitet. Att hela tiden anpassa sig kan skapa en känsla av otillräcklighet eller ständig oro för att bli “avslöjad”.

Identitetsförlust

Genom att kontinuerligt anpassa sitt beteende kan personen tappa kontakten med sitt genuina jag. Många beskriver att de inte vet vilka intressen eller uttryck som är deras egna.

Svårigheter i relationer

Maskering kan försvåra autentiska relationer eftersom personen inte visar sitt verkliga jag. Det kan också leda till att omgivningen ställer orimligt höga krav, då personen uppfattas som mer fungerande än de egentligen är när de är sig själva.

Sen eller missad diagnos

Eftersom maskering effektivt kan dölja autistiska drag, är det en av de vanligaste orsakerna till att personer får sin autismdiagnos först i vuxen ålder.

Autistiska individers egna perspektiv

Många personer med autism beskriver maskering som att spela en roll - en roll som kräver ansträngning, planering och ständig analys. När maskeringen tillfälligt släpper, till exempel hemma i en trygg miljö, beskriver många ett enormt behov av att “landa”, isolera sig eller till och med bryta ihop. Det är en naturlig konsekvens av de emotionella krav maskeringen skapar.

Maskering och diagnostik

Inom klinisk praxis är det viktigt att:

• ställa frågor om hur personen beter sig när de är ensamma eller med personer de är bekväma med,
• fråga om utmattning efter sociala sammanhang,
• be om exempel på situationer där personen känt sig tvungen att anpassa sig,
• lyssna efter beskrivningar av tvångsmässig självkontroll.

Att identifiera maskering är centralt för att undvika feldiagnoser och ge en adekvat autismbedömning.

Strategier för att hantera och minska maskering

Målet är sällan att sluta maskera helt, utan att minska behovet av maskering och stärka individens välbefinnande. Några effektiva strategier är följande:

Vila och återhämtning

Planerad återhämtningstid är avgörande. Personer med autism behöver ofta tid i sensoriskt lugna miljöer för att ladda om.

Trygga miljöer där masken kan släppas

Att ha åtminstone några personer eller platser individen känner sig trygg att vara sig själv är också viktigt.

Miljöanpassningar

Anpassningar minskar behovet av att maskera för att klara dagen. Exempel:

• hörselkåpor eller solglasögon,
• möjlighet att ta pauser,
• flexibla arbets- eller skolmiljöer.

Socialt stöd och gemenskap

Att möta andra personer med autism- i grupper, föreningar eller digitala sammanhang - kan ge en stark känsla av igenkänning och minska skam.

Stöd från terapeut

En terapeut specialiserad inom autism kan hjälpa individen att:

• bygga självacceptans,
• utveckla sunda gränser,
• förstå sina behov,
• minska skadlig överanpassning.

Självmedkänsla

Många personer med autism upplever stor lättnad när de förstår att maskering inte är ett misslyckande, utan en anpassning som uppstått i en ofta icke-anpassad värld.

Sammanfattning

Maskering är ett djupt komplext och ofta osynligt fenomen inom autism. Det gör det möjligt för autistiska personer att orientera sig i en neurotypisk värld, men det sker ofta på bekostnad av psykisk och fysisk hälsa. Ökad kunskap om maskering - både i klinisk praxis och i samhället - är avgörande för att säkerställa rätt diagnos, lämpliga stödinsatser och en miljö där autistiska individer inte behöver gömma sig. När autistiska personer får möjlighet att vara sitt autentiska jag, stärks deras välmående och livskvalitet avsevärt.

Coachning och bedömning i hela landet
Rikta Psykiatri erbjuder digital coachning och bedömning över hela Sverige samt fysiska besök i Stockholm. Boka samtal så hittar vi upplägget som passar dig.