Odiagnostiserad ADHD som vuxen – tecken på att du levt med det hela livet

Det är inte ovanligt att insikten kommer via någon annan. En kollega beskriver sin ADHD i lunchrummet och plötsligt känner du igen varenda ord. Ett barn utreds och får diagnosen, och som förälder börjar du fundera på varifrån just den här känsligheten för ljud, den här svårigheten att sitta still under middagen, egentligen kommer. För många vuxna, inte minst kvinnor, är det just så en ADHD-diagnos till slut hittar dem – decennier efter att svårigheterna först visade sig.

Varför missas ADHD hos vissa barn?

ADHD har länge förknippats med den stökiga pojken i klassrummet, högljudd och svår att få att sitta still. Den bilden stämmer för många, men långt ifrån alla. Flickor med ADHD visar i genomsnitt färre hyperaktiva och impulsiva symtom och en mer inåtvänd problematik. Både föräldrar och lärare tolkar därför lättare deras svårigheter som något annat, till exempel blyghet, håglöshet eller ångest [1]. I dag finns det ungefär sex gånger fler diagnostiserade pojkar än flickor i barndomen, en skillnad som minskar med stigande ålder, vilket antyder att många flickor med ADHD helt enkelt inte upptäcks i tid [2].

Forskning kring det här könsgapet pekar också på att flickor och kvinnor i högre grad lär sig att kompensera för sina svårigheter, till exempel genom att arbeta betydligt hårdare för att hålla jämna steg med klasskompisar eller genom att medvetet dölja hur ansträngande vardagen egentligen känns [3]. Den strategin fungerar ofta ett bra tag, särskilt så länge strukturen runt omkring – föräldrar, skola, en tydlig dagsrytm – gör mycket av det organiserande arbetet i stället. Men svårigheterna tenderar att bli synliga först när kraven ökar och stödet minskar, till exempel vid övergången till gymnasiet, högskolan eller arbetslivet.

Mönster som pekar mot länge obehandlad ADHD

Att bära på oupptäckt ADHD i många år sätter sällan bara ett enda avtryck. Många beskriver i stället en kombination av saker som var för sig kan verka små, men som tillsammans målar upp en tydlig bild. Det kan handla om att ständigt underprestera i förhållande till sin egen förmåga, om att gång på gång hamna i konflikter på jobbet trots goda intentioner, eller om en trötthet som aldrig riktigt går att vila bort.

Vuxna med obehandlad ADHD har som grupp lägre utbildningsnivå, högre arbetslöshet och sämre privatekonomi än befolkningen i övrigt, och separationer är vanligare [4]. Socialstyrelsen har på liknande sätt kartlagt hur diagnosen påverkar livet för vuxna, och konsekvenserna sträcker sig långt bortom själva symtomen [5]. I en svensk registerstudie hade minst hälften av alla vuxna med ADHD samtidigt minst en annan diagnos, oftast ångest, depression eller ett skadligt bruk av alkohol eller andra substanser [6]. Just den samsjukligheten är ofta det som till slut driver någon att söka vård, snarare än ADHD-symtomen i sig, eftersom ångesten eller nedstämdheten känns mest akut.

Utmattning är ett annat återkommande tema. Att kompensera för svårigheter man inte förstår varifrån de kommer kräver energi, dag efter dag, år efter år, och för många sinar den energin förr eller senare.

Vad säger forskningen om sen diagnos i Sverige?

Andelen som får en ADHD-diagnos har ökat kraftigt i Sverige under lång tid. Enligt Socialstyrelsen har cirka 10,5 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna i åldern 10 till 17 år i dag en ADHD- eller add-diagnos, och myndigheten bedömer att andelen kan fortsätta stiga innan utvecklingen planar ut [7]. Det är alltså siffror som gäller barn och ungdomar, men de säger ändå något om hur många vuxna som troligen aldrig fick sin diagnos i tid, eftersom dagens vuxna växte upp under en period med en betydligt snävare uppfattning om vad ADHD var och hur det såg ut.

Den tydligaste svenska studien av just könsskillnaden i diagnostillfälle kommer från forskare vid Karolinska Institutet och Region Stockholm. I en registerstudie som omfattade över 85 000 personer med ADHD i Stockholms län fann man att kvinnor i genomsnitt fick sin första ADHD-diagnos eller sitt första ADHD-läkemedel vid drygt 23 års ålder, jämfört med knappt 20 år för män – en skillnad på omkring fyra år [8]. Kvinnorna i studien hade också betydligt högre förekomst av både ångest och nedstämdhet vid tidpunkten för diagnos än männen [8].

Vad en diagnos i vuxen ålder brukar innebära

Att äntligen få ett namn på det man burit på länge beskrivs av många som en blandning av lättnad och sorg. En brittisk studie som undersökte upplevelsen av att få diagnos och behandling i vuxen ålder identifierade ett återkommande mönster hos de intervjuade – ett förlopp som ofta börjar med lättnad och en känsla av att äntligen förstå sig själv, följt av förvirring, ilska, sorg över förlorade år och till viss del oro, innan man till slut landar i en period av anpassning och acceptans [9]. En senare sammanställning av flera kvalitativa studier bekräftar att just lättnad ofta är den första och starkaste känslan [10].

För många kvinnor specifikt handlar diagnosen om betydligt mer än en klinisk etikett. En brittisk studie av kvinnor som fått sin ADHD-diagnos sent i livet beskriver hur flera kände att hela deras livshistoria plötsligt föll på plats, samtidigt som många bar på skam och en känsla av att ha blivit missförstådda – både av sig själva och av vården – innan diagnosen kom [11]. Just den kombinationen, lättnad över att förstå sig själv och sorg över den tid som gått, återkommer i stort sett i hela forskningsfältet om sen ADHD-diagnos.

Rent praktiskt öppnar en diagnos också upp för konkret hjälp, oavsett om det handlar om läkemedel, samtalsstöd eller enklare vardagsanpassningar. Rikta Psykiatri utreder både ADHD och autism hos vuxna med ett team av specialistläkare och legitimerade psykologer, och kan även erbjuda en förnyad bedömning om du redan har en diagnos men är osäker på om den fortfarande stämmer.

Nästa steg

Känner du igen mönstret av att alltid ha kämpat lite mer än andra för att hålla ihop vardagen, utan att riktigt veta varför, kan en utredning vara värd att undersöka. Hos Rikta Psykiatri kan du börja med ett kostnadsfritt rådgivningssamtal på 30 minuter för att prata igenom din situation, helt utan krav på att gå vidare. Det gäller både dig som misstänker att du har ADHD för första gången och dig som redan har en diagnos och vill ha hjälp med coachning, terapi eller medicinering.