När räcker inte skolans stöd? Så vet du att det är dags att söka hjälp

Du har varit på mötena. Ni har skrivit ett åtgärdsprogram, provat anpassningar, pratat med kuratorn och kanske med rektorn. Ändå står ni ungefär där ni började. Ditt barn är fortfarande borta, och du börjar undra om skolans stöd verkligen räcker den här gången.

Om du känner igen dig är den här texten skriven för dig. Vi går igenom hur skolans stöd är tänkt att fungera, hur du märker att det inte längre räcker, och vad professionell hjälp utanför skolan kan tillföra. Vi reder också ut vad som gäller kring skolplikt och ansvar, så att du vet var du står.

Så ser skolans stödtrappa ut

Skolans stöd är uppbyggt i steg. Först ska alla elever få ledning och stimulans inom den vanliga undervisningen. Om ett barn riskerar att inte nå målen ska skolan skyndsamt sätta in extra anpassningar, till exempel tydligare instruktioner eller anpassat material. Räcker inte det ska rektorn se till att ditt barns behov av särskilt stöd utreds. Visar utredningen ett sådant behov beslutar rektorn om särskilt stöd, och ett åtgärdsprogram upprättas där det framgår vilka insatser som ska göras och vem som ansvarar [1].

Två saker är värda att känna till. För det första krävs ingen diagnos för att ett barn ska ha rätt till stöd [1]. För det andra kan du överklaga ett beslut om åtgärdsprogram, eller ett beslut om att inte upprätta ett, till Skolväsendets överklagandenämnd [1]. Du är alltså inte utan möjligheter om du tycker att skolan gör för lite.

Tecken på att skolans stöd inte räcker

Ibland är stödtrappan rätt väg, och ibland märker man att den inte räcker hela vägen fram. Några tecken är återkommande. Ni har provat anpassningar och särskilt stöd under en tid utan att närvaron förbättrats. Frånvaron fortsätter eller ökar trots ett åtgärdsprogram. Du anar att det finns något bakom som skolan inte kan utreda, till exempel svårigheter med koncentration, känsloreglering eller känslighet för intryck.

När frånvaron har blivit omfattande kan skolan sällan lösa problemet på egen hand. Den utredning Malin Gren Landell (psykolog och en av Sveriges ledande forskare på området) ledde pekar på att arbetet mot problematisk skolfrånvaro ofta kräver samverkan mellan flera aktörer runt ditt barn, som skola, elevhälsa, socialtjänst och hälso- och sjukvård [2]. Det är i det läget många familjer söker sig vidare.

Vad du kan begära av skolan först

Innan du går utanför skolan är det värt att säkerställa att stödtrappan verkligen använts. Be om en kartläggning av orsakerna om ingen gjorts, eftersom insatser utan en sådan tenderar att bli verkningslösa [3]. Be att få se åtgärdsprogrammet och att vara med när det utformas. Fråga hur skolan följer upp, och begär att elevhälsans kompetens används tidigt. Om ditt barn har återkommande frånvaro ska rektorn utreda den, tillsammans med dig och ditt barn [4].

Och att vara påläst gör skillnad. När du vet vad skolan är skyldig att göra blir det lättare att föra en konstruktiv dialog, och lättare att se var det verkliga glappet finns.

Skolplikt och ansvar, kort och tydligt

Många föräldrar känner en oro kring skolplikten när ditt barn är borta mycket. Här är det bra att veta hur ansvaret ser ut. Nästan alla barn i Sverige har skolplikt, som motsvaras av en rätt till utbildning. Ansvaret för att skolplikten fullgörs delas mellan tre parter, hemkommunen, skolans huvudman och dig som vårdnadshavare [4].

Det viktiga är att huvudmannen har ett aktivt ansvar att vidta de åtgärder som krävs för att ditt barn ska få sin utbildning [4]. Du som förälder ska göra det som rimligen ankommer på dig utifrån dina faktiska möjligheter. Först om en vårdnadshavare inte gjort det, kan ett föreläggande bli aktuellt. För en familj som kämpar för att få sitt barn till skolan är det alltså inte en trolig utgång. Tvärtom ligger huvudansvaret hos skolan och kommunen, och att söka hjälp för ditt barn är att ta ditt ansvar, inte att svika det.

Vad hjälp utanför skolan kan tillföra

Ibland räcker inte skolans egna resurser, och då kan stöd utifrån vara värt att överväga. Hur det stödet ser ut varierar från familj till familj. För en del handlar det om att prata med någon som kan vardagen med ett barn som kämpar. För andra om konkreta strategier för planering och struktur. Och för en del om att så småningom ta reda på om det finns något som ADHD eller autism i botten, som en förklaring till varför skoldagen blivit så tung.

En sådan förklaring kan göra att skolans anpassningar träffar bättre, och att ditt eget bemötande gör det. Men den är inte en förutsättning för att ditt barn ska få det bättre, och den behöver sällan komma först. Ofta hjälper de vardagsnära verktygen redan innan man vet något om diagnoser.

På Rikta Psykiatri arbetar vi med flera av de här delarna. Vi erbjuder coachning genom legitimerade arbetsterapeuter, som kan hjälpa ditt barn att hitta sätt att planera, skapa struktur och hushålla med sin energi. Vi gör också neuropsykiatriska utredningar och ger medicinsk behandling när det behövs. Vad som passar just er beror på var ni står, och det är inget ni behöver ha klart för er på förhand.

Att söka hjälp utanför skolan är inte att ge upp på skolan

Det finns ibland en oro för att man genom att söka vård tar ställning mot skolan, eller flyttar ditt barn längre från den vanliga skolgången. Så behöver det inte vara. Det bästa stödet uppstår oftast när skolans insatser och andra insatser går hand i hand. Forskning visar att stöd i skolan hänger samman med lägre risk för frånvaro [5], och hjälp utifrån kan vara det som gör att rätt stöd kommer på plats.

Målet är hela tiden detsamma, att ditt barn ska må bra och kunna vara i skolan. Att söka stöd när skolans egna resurser inte räcker är ett sätt att arbeta mot det, tillsammans med skolan snarare än vid sidan av den.

Boka en kostnadsfri rådgivning

Behöver ni stöd för att vända situationen hemma och i skolan? Vi hjälper er med föräldrastöd eller insatser kring NPF oavsett om ditt barn har en diagnos eller inte. Boka en kostnadsfri rådgivning på 30 minuter.