DIVA-5, ASRS och RAADS – så fungerar formulären i en NPF-utredning

Du har fått en länk till några formulär inför din utredning och undrar vad de egentligen mäter. Namnen låter tekniska. DIVA, ASRS, RAADS. Vad är skillnaden, och avgör de om du får en diagnos? Kort svar: nej, inget av dem gör det på egen hand. Men de fyller olika funktioner som kan vara värt att förstå.

En viktig uppdelning är mellan screening och diagnostik. Ett screeningformulär fångar upp tecken som motiverar en närmare titt, ungefär som ett grovt såll. Diagnostiska verktyg används dock längre fram i processen och kräver oftast att en kliniker leder samtalet. Håller man isär de två blir det lättare att förstå vad varje formulär faktiskt säger [1].

ASRS – självskattning som screening

ASRS (Adult ADHD Self-Report Scale) togs fram tillsammans med Världshälsoorganisationen. Det finns dels en kort version med sex frågor, dels en längre med arton frågor som speglar de diagnostiska kriterierna [2]. Du kan fylla i formuläret själv som ett kostnadsfritt ADHD-test här på sajten – det är Del A, de sex screeningfrågorna, som ger poängen.

I och med att ASRS är ett screeningformulär används det som sagt för att sålla snarare än att fastställa att man har en diagnos eller inte. Ett utslag på detta formulär kan alltså betyda att det finns skäl att gå vidare med en utredning. Många med höga poäng visar sig efter utredning inte ha adhd, och tvärtom. Därför tolkas resultatet alltid vidare av en psykolog och psykiatriker [2].

DIVA – den strukturerade intervjun

DIVA, Diagnostic Interview for ADHD in adults, skiljer sig från de andra genom att det inte är ett formulär du fyller i på egen hand. En psykolog leder ofta samtalet och går igenom de diagnostiska kriterierna, både hur symtomen ser ut idag och hur de såg ut i barndomen. Konkreta exempel från vardagen används för att förankra frågorna [3].

Här är en precisering på sin plats. Den aktuella internationella versionen heter DIVA-5 och bygger på DSM-5. Någon fullt validerad svensk översättning av just DIVA-5 finns dock inte publicerad, utan det är den tidigare versionen DIVA 2.0 som har använts på svenska [3]. Detta innebär att verktyget är kliniskt väletablerat, men att den intresserade bör känna till att valideringsläget för den svenska varianten inte är helt uppdaterat.

RAADS – för autism

RAADS, oftast i den reviderade formen RAADS-R, riktar in sig på autism hos vuxna. Originalet rör sig om ett självskattningsformulär med 80 frågor fördelade på flera områden, bland annat socialt samspel och sensorik [4]. Det finns även en kraftigt förkortad version, RAADS-14, som vårt autismtest bygger på.

Senare forskning har ifrågasatt hur väl RAADS-R skiljer autism från andra tillstånd. I en studie var specificiteten mycket låg, vilket i praktiken betyder att många utan autism ändå fick ett utslag [4]. Slutsatsen blir inte att formuläret är värdelöst, snarare att det bör användas som ett av flera underlag och aldrig ensamt. Ett högt resultat på RAADS-R säger ofta att ens problem förtjänar en ordentlig autismutredning, ingenting mer.

Inget formulär diagnostiserar

Oavsett vilket av formulären det gäller landar vi i samma princip. De ger underlag, medan bedömningen görs av en legitimerad kliniker som väger samman allt. På Rikta använder vi formulären som ett stöd i utredningen, inte som en genväg förbi den kliniska bedömningen.

Boka ett kostnadsfritt samtal

Vill du veta vad dina formulärsvar betyder i ditt fall? Rikta Psykiatri erbjuder ett kostnadsfritt konsultationssamtal på 30 minuter, så går vi igenom nästa steg tillsammans. Det gäller dig som misstänker NPF eller som redan har en diagnos och vill ha stöd med coachning, terapi eller medicinering. Kontakta oss för att boka.