Autismtest online – hur tillförlitligt är det och vad är nästa steg?

Du har suttit uppe sent och svarat på femtio frågor i ett onlinetest. Poängen landade högt över gränsvärdet, och nu känns det som om något föll på plats. Samtidigt gnager en osäkerhet. Betyder det här verkligen att du har autism, eller mäter testet något helt annat? Frågan är rimlig, för självskattningstester för autism är i grunden screeninginstrument, byggda för att fånga upp personer som bör utredas vidare men inte för att ställa en diagnos på egen hand.

Vilka tester finns online

De två mest spridda självskattningsformulären för autism är AQ, Autism-Spectrum Quotient, och RAADS-R, Ritvo Autism Asperger Diagnostic Scale-Revised.

AQ utvecklades 2001 av forskargruppen kring Simon Baron-Cohen och består av 50 påståenden som besvaras på en fyrgradig skala, uppdelade på fem delområden: socialt samspel, kommunikation, uppmärksamhetsväxling, uppmärksamhet på detaljer och föreställningsförmåga [1]. Det ursprungliga gränsvärdet sattes till 32 poäng, men en senare studie har föreslagit ett lägre gränsvärde, 26 poäng, som bättre skiljer mellan grupper i kliniska sammanhang [2].

RAADS-R är mer omfattande, med 80 frågor fördelade på fyra delområden, där även reaktioner på sinnesintryck ingår som eget område, till skillnad från AQ [3]. Testet är tänkt att fyllas i tillsammans med eller under vägledning av en kliniker, även om många versioner finns tillgängliga för självadministrering online. Det ursprungliga gränsvärdet ligger på 65 poäng.

Hur tillförlitliga är testerna egentligen

I de studier där testerna först utvecklades var träffsäkerheten mycket hög. Den ursprungliga valideringen av RAADS-R visade en känslighet på 97 procent och en specificitet på 100 procent, det vill säga att testet nästan aldrig missade någon med autism och nästan aldrig gav utslag hos någon utan autism [3]. En svensk validering av RAADS-R från samma år visade liknande resultat, med 91 procents känslighet och 93 procents specificitet i en grupp om 75 vuxna med autism jämfört med 197 jämförelsepersoner [4].

Problemet är att de här siffrorna sällan håller när testerna används i vanlig klinisk vardag, långt från de noggrant sammansatta grupperna i originalstudierna. I en brittisk specialistmottagning visade det sig att AQ inte kunde förutsäga vem som senare fick en autismdiagnos på ett statistiskt säkerställt sätt: hela 64 procent av dem som hamnade under gränsvärdet hade i själva verket autism [5]. En amerikansk studie på vuxenpsykiatriska öppenvårdspatienter fann liknande mönster för både AQ och RAADS-R, med en träffsäkerhet som knappt skilde sig från slumpen [6]. Vidare, i en brittisk specialistmottagning för vuxna med autism, visade RAADS-R vid det vanliga gränsvärdet 65 en specificitet på bara drygt 3 procent, det vill säga att nästan alla som testades hamnade över gränsen oavsett om de senare fick diagnos eller inte [7]. Andra forskargrupper har därför föreslagit betydligt högre gränsvärden i kliniska populationer, i vissa fall uppåt 98 eller 120 poäng, för att testerna alls ska skilja meningsfullt mellan grupperna [8, 9].

Med det sagt visade en systematisk genomgång av tillgängliga screeninginstrument för vuxna med normalbegåvning att AQ och RAADS-R hörde till de mätinstrument som hade bäst vetenskapligt stöd av de som undersöktes, men underströk samtidigt att inget instrument var tillräckligt träffsäkert för att stå på egna ben, och rekommenderade att självskattning alltid kombineras med klinisk bedömning [10].

Vad ett resultat betyder och inte betyder

Ett högt poäng på ett självtest är inte en diagnos, och det är heller inte ett bevis för att du inte har autism om poängen hamnar lågt. Testerna är byggda för att vara känsliga, det vill säga fånga upp så många som möjligt som bör utredas vidare, vilket ofrånkomligen gör att en del personer utan autism också får höga poäng. Ångest, depression och andra tillstånd kan dessutom höja resultatet utan att autism ligger bakom [5]. Ett test kan alltså vara en bra utgångspunkt för att sätta ord på en känsla du haft länge, men det kan varken bekräfta eller utesluta autism på egen hand.

Nästa steg efter ett självtest

Om resultatet väckt en misstanke är nästa steg att prata med en vårdgivare, till exempel din vårdcentral eller en privat mottagning som hos oss på Rikta Psykiatri. En fullständig autismutredning görs alltid av ett team med minst en läkare och en psykolog tillsammans, och bygger på flera källor samtidigt, bland annat en strukturerad intervju, utvecklingshistoria och skattningsformulär som ett komplement till den kliniska bedömningen, inte en ersättning för den [11]. Vill du läsa mer om vilka tecken som brukar ligga bakom en autismutredning och hur vägen till diagnos ser ut i Sverige finns en fördjupning i vår artikel om hur man vet om man har autism.

Hos Rikta Psykiatri kan du börja med ett kostnadsfritt och förutsättningslöst samtal på 30 minuter med en expert, oavsett om du redan gjort ett självtest och undrar vad resultatet betyder, misstänker autism av andra skäl och är intresserad av en utredning, eller redan har en diagnos och vill ha stöd i form av terapi, coachning eller medicinering. Välkommen att höra av dig till oss!