Vad innebär autismens olika svårighetsgrader (nivåer)?

Autism (AST) är enligt modern definition ett spektrum av neuropsykiatriska svårigheter som debuterar i barndomen. Kärnsymtomen är försämrad förmåga till social kommunikation och interaktion, samt begränsade och repetitiva beteendemönster. Spektrumtänkandet innebär att svårigheterna kan variera kraftigt mellan individer.

I DSM-5 graderas svårighetsgrad i tre nivåer utifrån hur mycket stöd som behövs för vardaglig funktion:

• Nivå 1 – kräver stöd (lindrig)
• Nivå 2 – kräver omfattande stöd (måttlig)
• Nivå 3 – kräver mycket omfattande stöd (svår)

Vad innebär de olika nivåerna i praktiken?

Nivå 1 – lindrig

På nivå 1 fungerar personen relativt självständigt men har grundläggande svårigheter med social kommunikation och flexibilitet. Det kan innebära svag förmåga att initiera och hålla igång interaktion. Strukturstöd för planering och övergångar kan behövas. I praktiken kan det handla om att ibland ha svårt att förstå sociala koder i skola eller arbetsliv, och att behöva hjälp med att organisera studier eller arbete via tidsscheman eller påminnelser.

Nivå 1 kallas ibland Aspergers syndrom (normal begåvning med lindriga sociala avvikelser), nu inordnat under den gemensamma AST-diagnosen.

Nivå 2 – måttlig

Nivå 2 innebär påtagliga, märkbara avvikelser i social interaktion och kommunikation. Begränsad flexibilitet och mer framträdande ritualer och rutiner är typiskt. Regelbunden assistans i dagliga rutiner och kommunikation behövs. Den som befinner sig på nivå 2 kan till exempel ha svårt att delta i samtal utan stöd, bli mycket stressad av oväntade förändringar och behöva hjälp med att planera fritidsaktiviteter och tolka sociala signaler.

Nivå 3 – svår

Nivå 3 innebär omfattande svårigheter i nästan alla livsområden. Det förekommer kraftiga brister i verbal och icke-verbal kommunikation, nästan inga sociala initiativ och ett extremt rigid tankemönster. Nära och konstant stöd i alla livsområden krävs. Personen har ofta kraftigt nedsatt eller inget tal och behöver assistans för personlig omvårdnad och hela vardagsrutinen. Nivå 2 och 3 motsvarar det som tidigare kallades “klassisk autism” eller “genomgripande utvecklingsstörning”.

Differentialdiagnostik och samsjuklighet

Vid utredning måste liknande tillstånd särskiljas:

• Lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan ge sociala begränsningar som förväxlas med autism, liksom svår språkstörning.
• ADHD-symtom hos små barn kan förväxlas med autism, men vid ADHD är sociala problem sekundära till impulsivitet.
• Tvångssyndrom (OCD) kan ge ritualiserat beteende, men drabbade önskar ofta bli av med tvånget – till skillnad från de autistiska ritualernas “trygghet” för personen.
• Social fobi kan likna autistisk social ångest, men vid fobi finns ofta god mentaliseringsförmåga och rädsla för andras omdömen.
• Psykos (t.ex. schizofreni) kan ha överlappande kognitiva brister men debuterar senare och föregås inte av livslånga autismdrag.

Samsjuklighet är mycket vanlig vid AST. Majoriteten av vuxna med autism har minst ett annat psykiatriskt tillstånd. Typiska samsjukligheter är ADHD, ångestsyndrom och depression. Ungefär 40–60 % av personer med autism får diagnos för ångest eller depression någon gång. Tvångssymtom, inlärningssvårigheter och tics förekommer också oftare än i befolkningen i övrigt.

Utredningsmetoder – evidensbaserad diagnostik

En noggrann utredning är nödvändig för att ställa autismdiagnos. Rekommenderad praxis är att ett multiprofessionellt team med psykiater och psykolog genomför utredningen. Utredningen inkluderar vanligen:

• Klinisk intervju och anamnes – med standardiserade formulär om tidiga utvecklingsmilstolpar, kommunikationssvårigheter och sensoriska avvikelser (t.ex. ADI-R eller DISCO).
• Observation (ADOS-2) – Autism Diagnostic Observation Schedule, ett semistrukturerat observationsschema med hög sensitivitet för att påvisa AST. Betraktas som “gold standard” internationellt.
• Psykologiska tester – standardiserade tester mäter kognitiv förmåga och neuropsykologiska funktioner (t.ex. WAIS/WISC, uppmärksamhets- och exekutivtester).
• Medicinsk bedömning – fysisk undersökning och eventuella prover för att utesluta underliggande orsaker.
• Screening för samsjuklighet – frågeformulär eller intervjuer för att upptäcka ADHD, ångest och depression.

AST-diagnosen bygger på en helhetsbedömning från flera håll, inte på ett enstaka test.

Psykosociala insatser och coachning

Ingen enskild psykologisk eller pedagogisk metod har entydig evidens för att ändra autismens kärnsymtom. I praktiken fokuserar man på att stödja individens funktion och hantera svårigheter. Insatserna individanpassas utifrån personens färdigheter och behov.

Forskning visar att föräldrautbildning, beteendeträning och social färdighetsträning kan förbättra anpassning och vardagsbeteenden. Kognitiv beteendeterapi (KBT) används framgångsrikt för ångest, tvång eller ilskeproblem vid autism, och meta-analyser tyder på att anpassad KBT kan minska ångestsymtom hos personer med AST.

Individer med lindrig AST (nivå 1) kan dra nytta av stöd i högre studier eller arbetsliv för att öka självständigheten. De med mer omfattande behov kan få hjälp med grundläggande färdigheter, familjehandledning och samordnade insatser. Myndighetsstöd (LSS, SPSM, elevhälsa m.fl.) kan också ansökas när diagnosen är klar.

Farmakologiska insatser vid samsjuklighet

Det finns idag inga läkemedel för att behandla autismens grundsymtom. Läkemedelsbehandling riktar sig enbart mot samsjuklighet:

• ADHD-symtom: Metylfenidat eller atomoxetin kan ha effekt på uppmärksamhet och impulsivitet även vid samtidig autism.
• Ångest och tvång: SSRI-läkemedel (t.ex. sertralin, fluoxetin) kan prövas vid uttalad ångest eller tvång.
• Depression: SSRI är förstahandsval även vid AST – men psykosocialt stöd är ofta nödvändigt parallellt.
• Aggressivitet/irritabilitet hos barn: Risperidon kan mildra symtomen men har betydande biverkningar och används restriktivt.

Alla läkemedelsbeslut dokumenteras noga och effekter och biverkningar följs upp.

Praktiska rekommendationer

Remiss till neuropsykiatrisk utredning bör övervägas om ett barn eller en vuxen har livslånga svårigheter med ömsesidig social interaktion, repetitiva intressen eller sensoriska avvikelser, och detta leder till betydande problem i skolgång, arbete eller relationer.

Efter diagnos görs vanligen en individuell plan i samverkan med skola, arbetsgivare och samhällsaktörer. Återkoppling ges till patient och närstående med information om diagnosen, funktionsprofilen och rekommenderade stödinsatser.

Coachning och bedömning i hela landet
Rikta Psykiatri erbjuder digital coachning och bedömning över hela Sverige samt fysiska besök i Stockholm. Boka samtal så hittar vi upplägget som passar dig. Vi erbjuder 30 minuters gratis konsultationssamtal för dig som misstänker NPF eller vill veta mer om stöd och behandling.

Testa om du har autism